i stora hela har jag nog inte

ståt upp om de inte var för vänner å att man får vara i backen.
finns så mycke man vill skriva men att leva i ovishet å kämpa sig igenom varje dag. känns fan inte kul
kan som heller inte beskriva hur man mår.. å att kunna bara ta dag för dag å inte längre fram,,
känner ochså att varje dag tappar jag bort mig mer å mer å där för har jag nog inte skrivit så mycke på sista tiden.. bara oro å ångest men ändå försökt dempa den med att vara ute så otroligt mycke,
å på sätt kanske inte varit närvarande vid olika saker å ting. å jag fattar att en del blir less men
de är inte lätt att tänka att man ska försöka överleva varje dag. å göra så att man mår bra på nåt sätt..

hoppet finns där men är just nu nere i fotknölarna.





snabb uppdate men ändå kämpar vidare

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0